Det blev en rejäl vinter 2010-2011. Mycket med snö före jul och det höll i sig.

Framåt februari frös det även till så att havet låg spegelblankt och det blev några dagar på långfärdsskridsko så väl utanför Saltö och vid Studentviken bort mot Sjuhalla.

I mars blev det en liten tripp till den Starka Vinden, d.v.s. Fuerte Ventora. Vi fick riktigt fint väder och hann med ganska mycket, promenader, poolning o.s.v.

På senvåren var det dax för lite geocaching. Vi har ju redan en skatt i Biotopen, men nu blev det oxå en längst i nordväst i byn, vid Gåragöl. Där finns en torpruin, kallad Nils-Gustavstorpet och den ligger nu mitt i det 2009 eldhärjade området. Torpet odlades upp av Ronny N:s förfäder, en riktig mannagärning på sin tid, men det var med hjälp av många barn. Nils-Gustav föjlde med morfars far från Svinhult (nuvarande Strömby, Torsås) när han gifte sig med Cajsa-Lena 1848.

Bilderna visar trappan till boningshuset och Brattarnas äventyr i stenöknen.

Geocaching-skatten

Mitt i sommaren hade vi sedvanlig barn och barnbarnstillställning med lite käka och femkamp. Niklas vann tävlingen och fick vandringspris.

Det är minstingen Axel som prövar på slangbellemomentet med viss framgång. Vi hade även tur med vädret.

Vi har ett par gånger följt Ebba och Antons äventyr på greenerna. Bilderna ovan är från en tävling i Tranås.

Det blev några orienteringsäventyr under året som t.ex. här vid Eriksberg där Stigmännen hade sin sommartävling.

Niklas gjorde ett kanonlopp ivrigt påhejjad av Ella som firade triumfen med att hoppa i havet tillsammans med lillebror.

 

 Framåt höstkanten kunde Cecilia få kalla sig tekn. lic. efter ett framträdande på BTH då hon var färdig med sin avhandling. Stor uppslutning och vackra ord från herr professorn Broman med opponenten klädsamt i bakgrunden och försvararen i sittande position. Tillhörande lunch avåts på Marinmusei restauration.

 

Från Skogen rapporteras t.ex. att det blev ett skapligt blåbärsår även i år, men sämre än 2010. Det räckte ändå till ett skrovmål för hustrun.

En massa döda tallar i Stackakärret krävde kallelse av Håkan D och framåt senhösten gjorde Patric och jag en dagsutflykt i skiften. De jättegamla tallarna ovanför Klovmad är alltid värda ett besök. ... då räcker armarna inte till, eller?

En drygt 50-årig tradition, att åka till fädernejorden för att umgås och hugga /numera såga/ julgran fullföljdes även i år söndagen för julafton. Barn och barnbarn samt bror och svägerska traskade runt ovanför Klovmad och letade upp sina granar, och sedan blev det sedvanlig glögg och korvgrilllning och "förjulklapp" till tredje generationen. Vädergudarna var välvilliga i år för 2010 var det om inte meterdjupt så i alla fall halvmetern i de djupa skogarna, och  det stärkte benmusklerna på dem som rört sig för litet.

På hösten ska han firas, våran far.
Det har vi gjort i år och i dar.
Vi sliter honom upp ur soffan den sköna
och tvingar honom ut i naturen den gröna.
Vi bjuder på vandring, kaffe och soppa.
Och kanske även en bulle att doppa.
Så har vi gjort nu mången gång.
Han finner det trivsamt  och tackar med sång.

Stefan Nilsson © 2012